Veckans höjdpunkt enligt hundarna är när vi traskar ner till min mormor. Hundarna fullkomligt älskar henne och hon dom, hon är nu 85 år bor i en tvåa men orkar inte längre städa själv. Jag hjälper henne med det varranan vecka. Känns väldigt bra för mig, att kunna hjälpa henne, man vet aldrig när det är försent. Åter till besöket, dom har sin lilla ritual när dom kommer, hundarna svichar in i köket, sätter sig vid kylskåpet, viftar på sina små svansar och väntar. Nåväl, nu är det inte alltid så här lungt, Minna kan gasta rätt bra om mormor inte hunnit ut i köket innan henne. Där vankas det diverse godsaker, och dom vet så väl vem som har hand om maten, dom följer henne vart hon än går.
Var meningen att jag skulle åkt till Örebro men sen ringde Carin och det blev inställt, missuppfattning av tid. Åkte ner och jobbade i stället, håller på och bli på "lurad" en häst av chefen. Är fullkomligt kär i hästen, har vart med enda från början, jag tog henne när hon kom ut ur lastbilen, livrädd för allt och alla, 6 månader gammal. Vi fick till en början ha en grimma och klippa av ett grimskaft så vi öht. kunde få tag på henne i boxen. Det är inte förns väldigt nyss vi kunnat lyfta fötterna på henne, jag och Monika fick äran att få hennes förtroende, enormt underbar häst. Men vi får se, jag har vid det här laget lärt mig att man inte kan förutspå vad som kommer hända.

Nu ska vi sova här, en ny arbetsdag i morgon.