Ögat, själens spegel? Visst är det så man säger. Jag och min bror hade en ganska intressant diskussion kring ögon och vad som händer när man dör. Min bror tog bort sin Rottweiler för några veckor sen och undertiden vi letade efter Tigger så frågade jag lite om hur det gick till och då nämnde han just att ögonen, det var liksom nått som fattades, Xhena var inte där längre. Jag har just nu en period där jag tänker alldeles för mycket på vad som händer när man dör, och hur kan man ens dö? Hur kan man försvinna? Hur uppstod jorden?
Jag blir bara argare ju mer jag tänker på det för det gör mig bara dummare. Igentligen ska man bara försöka leva och liksom sluta tänka och fundera, men det är inte alltid så lätt när hela livet vänds uppochner på några sekunder. Då blir det lätt att man ifrågasätter allt. Bilden föreställer min brors Labrador, och visst ser man livet i ögonen? När hon hade fått sina sprutor kramade min bror om Xhena och ögonen var fortförande lite öppna, och ögon i mörkret reflexteras ju, och det var så ögona såg ut, utan att Xhena var kvar.
Hon kommer alltid vara med dom hemma, och jag resonerar lite som dom, jag tror inte jag vill lägga ner massa pengar på en urna och spara askan, för Minna finns varken kvar i askan eller i livet när hon dör. Hon kommer vara kvar hos mig.
Fast varför tänka på det här när Minna och jag lever? Vi tar det då, så lämnar vi det här åt när det är dags!

Nu ska jag kila vidare, uppdaterar i morrn igen.